Splittrat firande

Nu är det snart dags för det firande som Hitlerpappan är mest splittrat inför. Ja, just det, nyårsmällandet. Förra året var det en plåga då oansvariga föräldrar (och även försäljare) såg till att yngre barn hade tillgång till ganska kraftiga raketer och bomber åtminstone en vecka i förväg. Det small, dundrade och visslade mellan husen både dag och natt. Hitlerpappan, som tidigare älskat allt vad fyrverkerier hette, ändrade då åsikt. Inte bara för att hunden skällde när det small, utan även för att en del vuxna uppträdde så fruktansvärt oansvarigt. Ena sekunden stod de och beklagade sig över förstörd nattsömn, i nästa såg de till att handla fyrverkerier till sina telningar. Deras små älsklingar gjorde ju inte sånt... Hitlerpappan anser att de allra flesta barn gör sånt, även hans egna, om de får chansen. Därför har Hitlerpappan alltid sett till att det inte finns fyrverkerier hemma förrän i allra sista minuten. Dessutom har han undvikit de kraftiga bomberna och största raketerna. Det tycks ha gått status i att ha råd med de allra dyraste fyrverkerierna och en del grannar har lagt tusentals kronor på tio minuters fyrverkeri. Samma grannar beklagar sig allt som oftast över att de knappt har råd att äta, bo eller hålla semester. Pengar till alkohol, cigaretter och fyrverkerier tycks det konstigt nog finnas ett överflöd av.

I år har det dock varit ovanligt lugnt. Det är två dagar kvar till själva höjdpunkten och det har hörts enstaka knallar, oftast sent på kvällen, men jämfört med förra året är det lugna gatan. Hitlerpappans två äldsta barn är förväntansfulla då även de älskar fyrverkerier men i år har Hitlerpappan bestämt sig för att det inte blir något. Beslutet grundar sig på att Hitlerpappan är djurvän och vill minimera plågan för alla hundar, katter och andra djur. Hitlerpappan är miljövän och vill minimera mängden metaller (koppar, bly, barium, m.fl.) i naturen så mycket som möjligt. Dessutom har familjens budget blivit kraftigt ansträngd denna julafton så det finns helt enkelt bättre saker att lägga de begränsade ekonomiska resurserna på, ex. god mat.